Dessa bosnier

Klockan är strax över två och festen har precis börjat lägga sig. Än spelas musik fast nu är det bara lite lätt 80-tals disco som spelas i takt med att disken fixas. 

Ikväll har det, like many nights before, varit bosnafest på lusthusgatan 8. Det innebär att vid 6-tiden vräker någon upp dörren och skriker - DRAGANE, LÄGET!!!! Inga blygsamma hälsningar här inte.

Därefter stormar det in folk som pussar och vinkar, de har alltid med sig choklad i mängder.

Mat serveras i stora lass (har det NÅGONSIN varit för lite mat?!) och alla äter tills dom vill vomitera. Då tar dom en paus, sen äter dom igen. Sen finns det mat över så det räcker en vecka.

Det som är utmärker dessa tillställningar är;

1. Ljudnivån (my goood).

När två bosnier möts, förslagsvis min far Dragge och hans kompis Mensur så skriker dom. Varför, det vet jag inte. Det känns som de uttrycker sina känslor mycket lättare då. När även Damir kommer in i bilden så börjar alla vråla och vifta med händerna. 

2. Kroppsspråket (mein gott!). Alla flaxar så mycket med händerna att innan varje fest måste vrida ner alla element innan. Ändå svettas du klockan 22.00.

Alla dansar ut klockan halv tre på natten efter att ha dansat lite pinsam dragspelsfolkdans och alla är nöjda, och mätta. Och de som inte kör är fulla.

Det är en fin balkankultur jag är uppväxt med, och jag jobbar hårt för att ni också ska få ta del av den.

Med vänligaste hälsningar

Ines